Känns som du ligger på sjukhuset fortfarande och snart kommer hem, för det brukar du ju göra.
Du brukar komma hem även fast du vart jätte sjuk, allt gick så fort fast ändå har du lidit i 8 år av den hemska sjukdomen.
Jag va där och tog farväl med alla dina närmaste, jag såg det men varför känns det fortfarande som att det inte hänt?
Vi har haft det upp och ner men du har ändå vart som en pappa för mig, levt med dig sen jag var 8år, vi var väl för lika, envisa och hett temprament, kunde aldrig ha fel och tålde aldrig när den ena sa emot den andra, men ändå så har vi älskat varandra:) men många fina minnen har vi, roliga stunder.
Det kommer vara jobbigt ett bra tag första året kommer nog vara värst i alla fall för mamma som levt med dig så länge förstår att det känns tomt när hon ska gå och lägga sig tur att jag och syrran gör henne sällskap:) mysigt.
Skulle vilja säga så mycket men jag tog farväl och kommer aldrig glömma det sista du sa till mig, "Tack för att du kom" och sen att man får gråta, orden snurrar i mitt huvud hela tiden och bilden av dig när du låg där i din nya skjorta och dina jeans så stilla.
Ne usch kan inte ens skriva det utan att bryta ihop.
Tänker i alla fall på dig och vet att du redan hälsat på;)
Du kommer alltid finnas med oss det vet vi<3
När dagen känns tung och livet känns kallt,
är det svårt att se en mening med allt.
Försök att se framåt och ta en dag i sänder,
Jag vet det är svårt men kom ihåg det svåra snart vänder.
Anders Nilsson 1/4-09 05,40 kommer aldrig glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar