ilska-rädsla
Nästa gång du möter någon som är rejält förbannad, ilsk och upprörd,
fråga inom dig tyst:
Vad är människan så rädd för?
Bakom all ilska finns någon form av rädsla. Säg det inte högt!
Fråga dig bara själv: Vad är människan rädd för?
Och du kommer att se en annan människa framför dig.
Din empati kan vakna. Bakom ilskan finns alltid en rädsla.
Bakom ilskan finns alltid en människa som ropar på hjälp!
All ilska är djupast ett förtvivlat rop på hjälp.
Alla skrik i raseri och vrede är exempel på oförmåga.
Man skriker bara när man inte förstår sin vrede.
Allt våld är ett exempel på oförmåga.
Man slår bara när man inte förstår sin egen vrede.
När jag gallskriker åt någon och vägrar lyssna (inte orkar lyssna) gör jag det för att tysta ner något i mig själv som jag inte vill se ( inte orkar se) just då.
Bakom all ilska finns alltid någon form av rädsla.
Säkert är det så att de mest aggresiva alltid är de mest rädda.
Mycket i historien hade naturligtvis sett annorlunda ut om de mest aggresiva oftare hade tänkt:
Vad är det jag inte törs se hos mig själv?
Så pröva nästa gång du möter någon som är förbannad, ilsk och upprörd så den skakar, fråga inom dig själv tyst och stilla:
Vad är den människan så rädd för?
öva och öva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar